En Manodepressiv Flickas Bekännelser

onsdag 31 mars 2010


Ett ljus sköljer över mig... ett lugn har hittat en liten stig, genom den snåriga skogen, ända fram till mitt hjärta.

Ett ljus strålar runt mig...jag finns inte här mer. Jag har rest iväg...tappat fotfästet...min kropp svävar ut i intet.... Den består av en miljard små partiklar... jag smälter samman med jorden, med vattnet med luften och med kosmos...smälter samman med alla levande ting.

Jag finns i dej och du finns i mig. Vi hör alla samman, för rädslan jag ser i dina ögon finns i mitt hjärta. Och kärleken det omsluter oss alla ...som en omhändertagande Mamma Gås som tar oss under sina vingars beskydd och låter oss lugnt slumra till ro.

söndag 14 mars 2010


Idag har vart en bra dag :)

Var på föreläsning om psykisk ohälsa och det var min psykiatriker Ebba som föreläste. Hon va jättebra - personlig, varm och mänsklig. Sen så läste hon 2 av mina dikter, för jag har scenskräck och tycker det är skitjobbigt att tala inför folk. Det kändes konstigt att höra någon annan läsa ens dikter och lite genant för dom är ju så personliga. Men samtidigt kändes det bra för det blir ju dubbel glädje om jag delar med mig av min poesi till andra.

Sen så var det soligt och vackert väder så jag och Sara tog en fika . Vi hade inte träffats på länge så det var kul att babbla med henne. Börjar nu känna att jag har krafter att börja bli lite mer social igen, det känns väldigt skönt.

Mango & Pim Pim fick också en liten runda i solen. Mango älskar snö och hoppar i drivorna som värsta Bambi :D

En skön söndag utan ångest. För mig är det som en välsignelse från ovan...