HYPOMAN NÄST INTILL MANISK!!!

Härligt, härligt men farligt,farligt...en klyscha som stämmer allt för väl in på gränslandet hypoman / manisk och psykotisk.

Gränsen är så tunn...man flyter med för man mår så bra,allt är underbart man älskar allt och alla och man är kär i hela världen <3

Man vill ta hoppsasteg och sjunga Idas Sommarvisa, spida glädjen som bubblar i hjärtat, strö glitter över världen och ta alla ledsna människor i famn och ge dem tröst.

Man behöver ingen mat, ingen sömn man bara glider på euforins ljuvliga våg...

Världen snurrar, man är överlycklig, solen skiner och som nästan varje vår blir jag hypoman.

Men till slut kommer den mörka sidan fram då du inte sovit på en vecka, börjar känna dig psykotisk, börjar få hallisar...när ångesten börjar gnaga i dej, när glädjen och upprymdheten börjat klinga av... när allt går för fort...när karusellen börjar snurrar alltför fort, är jag rädd att jag kommer ramla av.

Måste hålla mej fast...griper desperat tag efter det sunda, det verkliga, det som ska hålla mig kvar på denna sidan... Får inte gå igenom spegeln igen... får inte fasta på andra sidan...