En Manodepressiv Flickas Bekännelser

onsdag 31 mars 2010


Ett ljus sköljer över mig... ett lugn har hittat en liten stig, genom den snåriga skogen, ända fram till mitt hjärta.

Ett ljus strålar runt mig...jag finns inte här mer. Jag har rest iväg...tappat fotfästet...min kropp svävar ut i intet.... Den består av en miljard små partiklar... jag smälter samman med jorden, med vattnet med luften och med kosmos...smälter samman med alla levande ting.

Jag finns i dej och du finns i mig. Vi hör alla samman, för rädslan jag ser i dina ögon finns i mitt hjärta. Och kärleken det omsluter oss alla ...som en omhändertagande Mamma Gås som tar oss under sina vingars beskydd och låter oss lugnt slumra till ro.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida