Nu har det gått nio dagar sen jag började med Abilify. Det har varit en helvetets vecka. De fysiska biverkningarna som ständig huvudvärk, trötthet och illamående var jobbiga. Men det värsta var att jag var konstant illamående och kräktes typ var och varannan dag.
Kände mig som en ynklig förgiftad råtta.

Fast de psykiska biverkningarna var ändå värst. Mycket kraftigare än jag upplevt med någon annan medicin. Kände mej tom, helt menlös, som i ett emotionellt vakum. Kände ingen glädje alls, det var som att jag befann mig i ett djupt hål där mina tankar bara ekade tillbaka till mig. Hade mycket ångest och var riktigt deprimerad under den här veckan.

Att jag fick ytterligare en biverkning, sömnstörningar, var den sista spiken i kistan. Sova var ju min tillflykt, det ända som räddade mig från ångesten, oron och de hemska meningslöshetskänslorna.

Hade nästan tappat hoppet för Abilify då en vän som går på den hade lugnat mig med att effekten kickade in snabbt, på bara 2-3 dagar.
Men idag så vaknade jag och kände mig nästan glad. På den nionde dagen kom den positiva effekten av Abilify till mig.

Hoppas det håller i sig och att jag med den här medicinen blir tillräckligt stabil för att kunna leva ett liv och inte bara sitta och vänta i ett hörn fylld med ångest på att jag någon gång ska kunna få vara med i leken vi kallar livet.