I fedags hade jag panik! Hade knappt sovit något under en veckas tid och kände hur jag började varva upp mer och mer. Ringde till min psykiatriker och sa att hon bara måste ge mej nåt som sänker mej så att jag inte blir helt manisk med risk för en ny psykos.

Det har jag haft en gång i mitt liv, år 2003 och då var jag inlagd med tvångsvård i en månad. Och det är inget jag vill uppleva igen, inte för att det var så hemskt att vara inlagd på psyk, för där träffade jag ju en massa skojiga människor och fick nya kompisar (alla var mina vänner, jag älskade hela världen och hela världen älskade mej :D ) Jag hade en "happy psykos" som jag kallar det.

Jag var som Alice i Underlandet och hade fått i uppgift att rädda världen från jordens undergång :)) En rätt tung uppgift att axla må jag säga :)
Men sen finns det dom som får en "mörk psykos" där dom ser och upplever fruktansvärda saker. En psykos är som att du går igenom spegeln, till ett parallelt universum som alltid finns där men som det inte är meningen att vi ska gå in i. Som en förtrollad värld som existerar vid sidan av vår. Och visst kan det vara lockande att vilja gå tillbaka dit, att bli lilla Alice och få uppleva allt det magiska som finns bakom spegeln men priset man får betala är för högt. Depressionen kommer som ett brev på posten direkt efter att man landat. Och det värsta av allt är att det tar ca 3 år för hjärnan att återhämta sig från en psykos...

Så jag fick order om att höja min medicin (abilify) från 10 mg till 15 mg. Herre jävlar vad det slog!! En hel dag låg jag som förlamad i sängen, det var som ett starkt gift hade spridigt sig i mitt blod. Jag kunde knappt röra mig, mina läppar och tunga svullnade upp och jag kunde knappt få fram ett ord. Först framåt kvällen började min kropp få liv igen... Fy fan vilken hemsk reaktion jag fick på den höjningen alltså, som en grönsak på heroin. Nu vägrar jag att ta 15 mg Abilify, min kära psykolog får hitta på nåt annat för att sänka mig... Inatt sov jag 4 timmar :/ Och det fast jag tagit dubbla doser av både propavan, zopiklon och sobril...

Och nu är jag skitpigg...not good at all. Sömnen är vårt vapen mot manin men att ta hästdoser av en medicin som gör mej helt förlamad och halv lobotomerad tackar jag vänligt men bestämmt nej till!!