tag:blogger.com,1999:blog-84432458975991838702024-03-21T20:59:49.827+00:00En Manodepressiv Flickas BekännelserSeverinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.comBlogger43125tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-84111808441930283392010-07-16T00:14:00.005+01:002010-07-16T00:36:59.943+01:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpAG-z-3dCK2hjuH8KDLRz0JscxDeU1MKoR_An6YlJw2jevIgHzcv7us-LSxdqI-rNRzIjlDOUrlkIsdt57fjVs3j768OvLwU3wD_0Q2h0qMVty0BDNgNmZdmHjrRZqGOTT64nfWYKVXXV/s1600/DSC01019.JPG"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 315px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5494279646144251042" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpAG-z-3dCK2hjuH8KDLRz0JscxDeU1MKoR_An6YlJw2jevIgHzcv7us-LSxdqI-rNRzIjlDOUrlkIsdt57fjVs3j768OvLwU3wD_0Q2h0qMVty0BDNgNmZdmHjrRZqGOTT64nfWYKVXXV/s400/DSC01019.JPG" /></a><br /><div><span style="font-size:130%;">Varje dag är en kamp...varje dag är den samma som gårdagen....varje dag är <strong>depressionen</strong> och <strong>ångesten</strong> mina trogna följeslagare.</span></div><br /><div><span style="font-size:130%;"></span></div><br /><div><span style="font-size:130%;">Har nu varit deprimerad i snart 3 månader. Sommaren har alltid varit den årstid då jag mått som bäst. Men nu har allting vänds upp och ner i min lilla manodepressiva värld. </span></div><br /><div><span style="font-size:130%;">Hoppas att hösten kommer att bli min må -bra period...annars kommer jag bli kroniskt deprimerad året om.</span></div><br /><div><span style="font-size:130%;"><strong>Gud, vilken skrämmande tanke</strong>...</span></div><br /><div><span style="font-size:130%;"></span></div><br /><div><span style="font-size:130%;">Det sista jag tänker när jag ligger i mörkret i min ensamhet med den outröttliga ångestens eviga pickande är :</span></div><div><span style="font-size:130%;"></span></div><div><span style="font-size:130%;"><strong><em></em></strong></span> </div><div><span style="font-size:130%;"><strong><em>"Gode Gud låt mig få somna in, låt mig få sova för evigt, låt mina ögonlock förbli tunga då dagen gryr."</em></strong></span></div><br /><div><span style="font-size:130%;"><strong><em></em></strong></span></div><br /><div><span style="font-size:130%;">Men så vaknar jag nästa morgon och allt börjar om igen... denna helvetiska karusell av ångest, tårar, menlöshet och sorg i mitt hjärta.</span></div>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-3371407259699407252010-04-17T23:36:00.003+01:002010-04-23T09:38:25.799+01:00<span style="font-size:130%;">Ett tomt vitt blad....några svarta små bokstäver...kan bli något ur intet, kan bli intet...kan bli.</span><br /><span style="font-size:130%;"></span><br /><span style="font-size:130%;">En känsla av tomhet...en känsla av saknad... av något... ett något som så väl döljer sig ifrån mig.</span><br /><span style="font-size:130%;"></span><br /><span style="font-size:130%;">En känsla av vemod och melankoli...en längtan efter att ingå i något.</span><br /><span style="font-size:130%;">Något större... som betyder något mera än att överleva.</span><br /><span style="font-size:130%;"></span><br /><span style="font-size:130%;">Svävar runt i kosmos...en vilsen liten sak.</span><br /><span style="font-size:130%;">Letar efter Det...som ska få mig att vakna ur min dvala.</span><br /><br /><span style="font-size:130%;">Få mig att brinna, få mig att leva, få mig att känna mera.</span><br /><span style="font-size:130%;"></span><br /><span style="font-size:130%;">Lever för kärleken, för det vackra och rena. </span><br /><span style="font-size:130%;">För dom jag älskar, för konsten och skönheten som finns.</span><br /><span style="font-size:130%;"></span><br /><span style="font-size:130%;">För att man är en unik... en liten pusselbit.</span><br /><br /><span style="font-size:130%;">Men jag vill hitta min plats... svävat planlöst omkring har jag nu gjort i många år.</span><br /><span style="font-size:130%;"></span><br /><span style="font-size:130%;">Känner av så mycket....alla energier går rakt igenom min kropp. </span><br /><span style="font-size:130%;">Svårt att fokusera när andras energier sköljer över en...</span><br /><span style="font-size:130%;"></span><br /><span style="font-size:130%;">Var på apoteket en dag och in kommer en kille. Vi får ögonkontakt och jag vet redan att han är en skadad själ. Vi sitter bredvid varandra</span> <span style="font-size:130%;">med våra nummerlappar. Känner hans ångest gå rakt igenom mig. Det blir hans tur. Strax därefter plingar mitt nummer till. Vi står vid varsin kassa. Han sneglar mot mitt håll och innan han säger vad han ska ha hör jag en röst i mitt huvud som säger: stesolid och zopiklon, tack. En sekund efter upprepar han med mörk röst: stesolid och zopiklon, tack. Jag sneglar mot honom. Han ler ett snett litet leende och jag ler tillbaks. Han tar på sig sina stora lurar, drar ner kepsen och tar sin lilla rosa apotekspåse och går sin väg.</span>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-9324776334481331692010-04-15T05:30:00.008+01:002010-04-15T06:11:34.516+01:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXMV9WdWF5EG43rxekvdNgWC1L33g_rlHBq4flzBDZO82je85hyCDR1OCjdnB4EXATE_djENGZxpDCqm66Pz1_w8xRjvrYqYm3XJ_AtGA1THDFnouSEl9CcYBbvqCbuSoiER5pNt4TFeYh/s1600/DSC01822.JPG"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 302px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5460225642269073890" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXMV9WdWF5EG43rxekvdNgWC1L33g_rlHBq4flzBDZO82je85hyCDR1OCjdnB4EXATE_djENGZxpDCqm66Pz1_w8xRjvrYqYm3XJ_AtGA1THDFnouSEl9CcYBbvqCbuSoiER5pNt4TFeYh/s400/DSC01822.JPG" /></a><br /><div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijCjs_Xj0Zvfryx0id0QZCK10zrN44EYODrzhsIk6VUdOfO82mZZl0aGEpSPLMKcj9_2upB156Gtsf3jcw7jcxLjgcnNX_qCnhFA52y-GC4WKPPDgrfL0R33vxQHho63wTW_5sVYEItpzB/s1600/DSC01816.JPG"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 303px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5460225249045881762" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijCjs_Xj0Zvfryx0id0QZCK10zrN44EYODrzhsIk6VUdOfO82mZZl0aGEpSPLMKcj9_2upB156Gtsf3jcw7jcxLjgcnNX_qCnhFA52y-GC4WKPPDgrfL0R33vxQHho63wTW_5sVYEItpzB/s400/DSC01816.JPG" /></a><br /><br /><div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfumVkNlAKjZeLEU23YuOmF-jtFaV1ruGaOvPqBW9pSU8gejWGmU87BZF70JorMvb9o05UjBfAPAbVAqI9czX5TK0YFuDOauHmRCacnRuT73mpXXQnqPKLYkDa2U6vFFmu1vqlpMjIw43b/s1600/DSC01664.JPG"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 290px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5460224942120338834" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfumVkNlAKjZeLEU23YuOmF-jtFaV1ruGaOvPqBW9pSU8gejWGmU87BZF70JorMvb9o05UjBfAPAbVAqI9czX5TK0YFuDOauHmRCacnRuT73mpXXQnqPKLYkDa2U6vFFmu1vqlpMjIw43b/s400/DSC01664.JPG" /></a><br /><br /><br /><div><span style="font-size:130%;color:#00cccc;">Prick klockan 05.00 brukar jag vakna nuförtiden... känns lite sådär :/ för en lat katt som mej som annars älskar att sova... :) 05.00 känns inte som morgon.... det är ju banne mej fortfarande natt då.... alla fall i min värld :)</span><br /><br /></div><div><span style="font-size:130%;color:#3366ff;">Sen så är det ju min nya medicin Abilify som spökar...och ger mig dessa sömnstörningar. Men den funkar jättebra som stämmningsstabiliserare och jag mår bra på 10 mg Abilify så då är det väl värt att offra några timmars beautysleep :)</span><br /><br /></div><div><span style="font-size:130%;color:#ff0000;">Nu dom senaste dagarna då det varit så underbart väder, har jag & PimPim legat på balkongen och lapat sol varje dag. Solljus funkar lika bra som Prozac på mej!! </span><br /></div><div><span style="font-size:130%;color:#ff0000;">Önskar att jag i framtiden kommer får leva i ett lands med fler soltimmar än Sverige. För på så sätt skulle jag ju slippa mina långa höst och vinter depressioner. </span><br /></div><div><span style="font-size:130%;color:#ff0000;">Gud va skönt det hade vart!! </span><br /><br /></div><div><span style="font-size:180%;color:#ff99ff;"><strong><em>Arividerci Prozac -Hello Sunshine !!!</em></strong></span></div><br /><div><span style="font-size:130%;color:#66cccc;">Idag har jag haft en lugn och skön dag, känner hur hypomanin börjar släppa...</span><br /></div><div><span style="font-size:130%;color:#66cccc;">Tog en promenad med Pim til Euro Cash och hämtade ut mina nya Ray Ban`s.</span></div><br /><div><span style="font-size:130%;color:#66cccc;">Im in Love:)) Så jäkla snygga och ett riktigt fynd!! Budade hem dom från Tradera för 680 spänn (nypris: 1700 kr) så jag gjorde ett riktigt kap där kände jag :) </span><br /><br /></div><div><span style="font-size:130%;color:#3366ff;">På kvällen firade jag och PimPim mina nya glajjer med glass till mig och Ceasar till lilla Pim.</span><br /></div><div><span style="font-size:130%;color:#3366ff;"></span></div><div><span style="font-size:130%;color:#3366ff;">Nöjda och belåtna gosade vi ner oss i sängen. Då ringde min älskade vän Sanna och vi diskuterade livets djupa frågor i nån timme eller två ;) </span></div><br /><br /><div><span style="font-size:130%;color:#ff0000;"><strong>Imorgon blir det stek på balkongen och sen träning. </strong></span></div><br /><div><span style="font-size:180%;color:#ff99ff;"><em>Love N`Light 2 Ya All</em></span></div><br /><br /><br /><div><span style="font-size:130%;color:#ff99ff;"><em></em></span></div></div></div>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-62079352250467809802010-04-12T05:53:00.006+01:002010-04-12T07:13:40.583+01:00<span style="font-size:130%;">I fedags hade jag <strong>panik</strong>! Hade knappt sovit något under en veckas tid och kände hur jag började varva upp mer och mer. Ringde till min psykiatriker och sa att hon bara måste ge mej nåt som sänker mej så att jag inte blir helt <strong>manisk</strong> med risk för en ny <strong>psykos.</strong> </span><br /><br /><span style="font-size:130%;">Det har jag haft en gång i mitt liv, år 2003 och då var jag inlagd med <strong>tvångsvård</strong> i en månad. Och det är inget jag vill uppleva igen, inte för att det var så hemskt att vara inlagd på psyk, för där träffade jag ju en massa skojiga människor och fick nya kompisar (alla var mina vänner, jag älskade hela världen och hela världen älskade mej :D ) Jag hade en "<strong>happy psykos</strong>" som jag kallar det. </span><br /><span style="font-size:130%;"></span><br /><span style="font-size:130%;">Jag var som <strong>Alice i Underlandet</strong> och hade fått i uppgift att rädda världen från jordens undergång :)) En rätt tung uppgift att axla må jag säga :) </span><br /><span style="font-size:130%;">Men sen finns det dom som får en "mörk psykos" där dom ser och upplever fruktansvärda saker. En psykos är som att du <strong>går igenom spegeln</strong>, till ett parallelt universum som alltid finns där men som det inte är meningen att vi ska gå in i. Som <strong>en förtrollad värld</strong> som existerar vid sidan av vår. Och visst kan det vara lockande att vilja gå tillbaka dit, att bli lilla Alice och få uppleva allt det magiska som finns bakom spegeln men priset man får betala är för högt. <strong>Depressionen</strong> kommer som ett brev på posten direkt efter att man landat. Och det värsta av allt är att det tar ca 3 år för hjärnan att återhämta sig från en psykos...<br /><br />Så jag fick order om att höja min medicin (abilify) från 10 mg till 15 mg. Herre jävlar vad det slog!! En hel dag låg jag som <strong>förlamad i sängen</strong>, det var som ett starkt gift hade spridigt sig i mitt blod. Jag kunde knappt röra mig, mina läppar och tunga svullnade upp och jag kunde knappt få fram ett ord. Först framåt kvällen började min kropp få liv igen... Fy fan vilken hemsk reaktion jag fick på den höjningen alltså, som <strong>en grönsak på heroin</strong>. Nu vägrar jag att ta 15 mg Abilify, min kära psykolog får hitta på nåt annat för att sänka mig... Inatt sov jag 4 timmar :/ Och det fast jag tagit dubbla doser av både <strong>propavan, zopiklon och sobril...<br /></strong></span><br /><span style="font-size:130%;">Och nu är jag skitpigg...not good at all. <strong>Sömnen </strong>är vårt vapen mot manin men att ta hästdoser av en medicin som gör mej helt förlamad och halv lobotomerad tackar jag vänligt men bestämmt nej till!!</span>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-91542626551760802982010-04-12T00:06:00.004+01:002010-04-12T00:44:40.247+01:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpGGe5eiNlGLlqprjKbxI9VjBWvB_b5MPCe2SIomdesuF3qkOTAT-mX1JO9DTueP5bDQ7PIaDCisDJ_IeDn-OIy0h70iX2XBUFPkB6PhnYQUH2htQD2wjDyh52Rn_OcQJqcTfGGkZjIxxB/s1600/DSC00650.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 334px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpGGe5eiNlGLlqprjKbxI9VjBWvB_b5MPCe2SIomdesuF3qkOTAT-mX1JO9DTueP5bDQ7PIaDCisDJ_IeDn-OIy0h70iX2XBUFPkB6PhnYQUH2htQD2wjDyh52Rn_OcQJqcTfGGkZjIxxB/s400/DSC00650.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5459029928483438450" /></a>
<br /><span style="font-size:180%;color:#ff0000;"><strong>HYPOMAN NÄST INTILL MANISK!!!
<br />
<br /></strong></span><span style="font-size:130%;">Härligt, härligt men farligt,farligt...en klyscha som stämmer allt för väl in på <strong><em>gränslandet hypoman / manisk och psykotisk.
<br />
<br /></em></strong>Gränsen är så tunn...man flyter med för man mår så bra,allt är underbart man älskar allt och alla och man är kär i hela världen <3
<br />
<br />Man vill ta hoppsasteg och sjunga Idas Sommarvisa, spida glädjen som bubblar i hjärtat, strö glitter över världen och ta alla ledsna människor i famn och ge dem tröst.
<br />
<br /><em>Man behöver</em> <em>ingen mat, ingen sömn man bara glider på euforins ljuvliga våg...
<br />
<br /></em>Världen snurrar, man är överlycklig, solen skiner och som <strong>nästan varje vår blir jag hypoman.
<br /></strong>
<br />Men till slut kommer den mörka sidan fram då du inte sovit på en vecka, börjar känna dig<strong> psykotisk, börjar få hallisar</strong>...när ångesten börjar gnaga i dej, när glädjen och upprymdheten börjat klinga av... när allt går för fort...när karusellen börjar snurrar alltför fort, är jag rädd att jag kommer ramla av.
<br />
<br />Måste hålla mej fast...griper desperat tag efter <strong>det sunda, det verkliga</strong>, det som ska hålla mig kvar på denna sidan... Får inte gå igenom spegeln igen... <em>får inte fasta på andra sidan...</em></span>
<br /><span style="font-size:130%;"></span>
<br /><span style="font-size:130%;"></span>
<br />Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-83065128695694996932010-03-31T02:43:00.004+01:002010-03-31T03:01:29.178+01:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQz0Js5jmHv1EoIEmU5sSR-7xnQVhSfnn7-cHGF1YI1b5TJKBXNAeewY0gdu47vwYIAm8tQeUpguPNpsw3SC5irXSR2oz_cdX-iF2Ls63bfLXkW6C0JYAXx5EZlC508ty9ZyQEmCIrDCTA/s1600/CIMG0537.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 315px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQz0Js5jmHv1EoIEmU5sSR-7xnQVhSfnn7-cHGF1YI1b5TJKBXNAeewY0gdu47vwYIAm8tQeUpguPNpsw3SC5irXSR2oz_cdX-iF2Ls63bfLXkW6C0JYAXx5EZlC508ty9ZyQEmCIrDCTA/s400/CIMG0537.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5454612216628026914" /></a><br /><span style="font-size:130%;color:#000000;">Ett ljus sköljer över mig... ett lugn har hittat en liten stig, genom den snåriga skogen, ända fram till mitt hjärta. </span><br /><span style="font-size:130%;color:#000000;"></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:130%;">Ett ljus strålar runt mig...jag finns inte här mer. Jag har rest iväg...tappat fotfästet...min kropp svävar ut i intet.... Den består av en miljard små partiklar... jag smälter samman med jorden, med vattnet med luften och med kosmos...smälter samman med alla levande ting. </span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:130%;"></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:130%;">Jag finns i dej och du finns i mig. Vi hör alla samman, för rädslan jag ser i dina ögon finns i mitt hjärta. Och kärleken det omsluter oss alla ...som en omhändertagande Mamma Gås som tar oss under sina vingars beskydd och låter oss lugnt slumra till ro.</span>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-1188340285289587382010-03-14T23:35:00.004+00:002010-03-15T00:05:54.869+00:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgJGsHAtoVy5cEMzIzbrz7MnmB4cUNG1zDlSOoj3qelB1LQ3uHsLFtZ0BiEcyNq2_UIW_GKtdCF7kzLnOuUqUc8uGMCoZgwT11Tq_rfqVhGm8zRYhOOMXA7iTEjWo5SsmEaXQ1pkgCRofs/s1600-h/DSC01367.JPG"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 342px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5448642840912702306" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgJGsHAtoVy5cEMzIzbrz7MnmB4cUNG1zDlSOoj3qelB1LQ3uHsLFtZ0BiEcyNq2_UIW_GKtdCF7kzLnOuUqUc8uGMCoZgwT11Tq_rfqVhGm8zRYhOOMXA7iTEjWo5SsmEaXQ1pkgCRofs/s400/DSC01367.JPG" /></a><br /><div><span style="color:#339999;"><span style="font-size:130%;">Idag har vart en bra dag :)</span><br /></span><span style="font-size:130%;"></span><br /><span style="font-size:130%;color:#cc33cc;">Var på föreläsning om psykisk ohälsa och det var min psykiatriker Ebba som föreläste. Hon va jättebra - personlig, varm och mänsklig. Sen så läste hon 2 av mina dikter, för jag har scenskräck och tycker det är skitjobbigt att tala inför folk. Det kändes konstigt att höra någon annan läsa ens dikter och lite genant för dom är ju så personliga. Men samtidigt kändes det bra för det blir ju dubbel glädje om jag delar med mig av min poesi till andra.</span><br /><span style="font-size:130%;color:#cc33cc;"></span><br /><span style="font-size:130%;color:#993399;"><span style="color:#cc66cc;">Sen så var det soligt och vackert väder så jag och Sara tog en fika . Vi hade inte träffats på länge så det var kul att babbla med henne. Börjar nu känna att jag har krafter att börja bli lite mer social igen, det känns väldigt skönt</span>.</span><br /><span style="font-size:130%;color:#993399;"></span><br /><span style="color:#00cccc;"><span style="font-size:130%;">Mango & Pim Pim fick också en liten runda i solen. Mango älskar snö och hoppar i drivorna som värsta Bambi :D</span><br /></span><span style="font-size:130%;color:#ffcccc;"></span><br /><span style="font-size:130%;color:#33ffff;">En skön söndag utan ångest. För mig är det som en välsignelse från ovan...</span></div>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-60106615928045170652010-02-27T15:22:00.003+00:002010-02-27T15:42:04.574+00:00<span style="font-size:130%;">"Bryt skam". Så heter Agneta Ekman Wingates uppmärksammade utställning som just nu visas på Strömstads Museum. En utställning i ord och bild som vill hjälpa till att bryta känslor, fördomar och skam som ofta följer med psykisk ohälsa. Tjugosju personer från Norra Bohuslän, varav flera från Strömstad, medverkar. De vill berätta om sin psykiska ohälsa. "Bryt Skam" visas i Strömstad till och med April. Utställningen kommer småningom mynna ut i en bok som Agneta Ekman Wingates och en journalist jobbar med. Psykiatriska Fonden bidrar med 50 000 kronor till bokprojektet. Med glädje konstaterar hon att regeringen i höst avsatte 24 miljoner kronor till ett attitydförändringsprojekt. Psykiska ohälsa ska bli lika accepterat som somatiska sjukdomar.</span>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-84007764645351546752010-02-26T08:15:00.002+00:002010-02-26T08:37:54.659+00:00<span style="font-size:130%;color:#009900;">Nu har det gått nio dagar sen jag började med <strong><em>Abilify.</em></strong> Det har varit en helvetets vecka. De fysiska biverkningarna som ständig huvudvärk, trötthet och illamående var jobbiga. Men det värsta var att jag var konstant illamående och kräktes typ var och varannan dag. </span><br /><span style="font-size:130%;color:#009900;">Kände mig som en ynklig förgiftad råtta. </span><br /><span style="font-size:130%;color:#009900;"></span><br /><span style="font-size:130%;color:#ff0000;">Fast de psykiska biverkningarna var ändå värst. Mycket kraftigare än jag upplevt med någon annan medicin. Kände mej tom, helt menlös, som i ett emotionellt <strong>vakum.</strong> Kände ingen glädje alls, det var som att jag befann mig i ett djupt hål där mina tankar bara ekade tillbaka till mig. Hade mycket ångest och var riktigt deprimerad under den här veckan. </span><br /><span style="font-size:130%;"></span><br /><span style="font-size:130%;"><span style="color:#3366ff;">Att jag fick ytterligare en biverkning, sömnstörningar, var den sista spiken i kistan. Sova var ju min tillflykt, det ända som räddade mig från <strong>ångesten</strong>, oron och de hemska <strong>meningslöshetskänslorna. </strong></span></span><br /><span style="font-size:130%;color:#3366ff;"><strong></strong></span><br /><span style="font-size:130%;"><span style="color:#009900;">Hade nästan tappat hoppet för Abilify då en vän som går på den hade lugnat mig med att effekten kickade in snabbt, på bara 2-3 dagar. </span></span><br /><span style="font-size:130%;color:#009900;">Men idag så vaknade jag och kände mig nästan glad. På den nionde dagen kom den positiva effekten av Abilify till mig. </span><br /><span style="font-size:130%;color:#009900;"></span><br /><span style="font-size:130%;color:#ff6666;">Hoppas det håller i sig och att jag med den här medicinen blir tillräckligt stabil för att kunna leva ett liv och inte bara sitta och vänta i ett hörn fylld med ångest på att jag någon gång ska kunna få vara med i leken vi kallar livet.</span>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-28055265208744790382010-02-12T03:24:00.005+00:002010-02-12T04:41:12.848+00:00<span style="font-size:130%;">Skit, skit, skit !!!!</span><br /><span style="font-size:130%;"></span><br /><span style="font-size:130%;">Är så jävla ledsen, arg och frustrerad just nu :(</span><br /><span style="font-size:130%;"></span><br /><span style="font-size:130%;">Torsdag morgon vaknade jag med en riktigt fet ångest. </span><br /><span style="font-size:130%;">Gick ut till badrummet för att väga mig (som en före detta anorektiker är det väldigt viktigt för mig att ha kolla på min vikt ) </span><br /><span style="font-size:130%;">När jag konstaterade att jag gått upp ytterligare ett kg så började jag gråta och fick värsta ångest attacken.</span><br /><span style="font-size:130%;">På senaste tiden har jag sakta men säkert börjat gå upp i vikt. Tänkte inte så mycket på det då jag antog att det hörde ihop med bristen på motion i och med att jag har haft gips i 6 veckor.</span><br /><span style="font-size:130%;">Men jag har inte ätit mer än vanligt. Kanske lite Nutella och choklad innan den månatliga välsignelsen varit på besök :)</span><br /><span style="font-size:130%;">Men senaste 2 veckorna har jag haft ett extremt sötsug ( det e inte PMS-dags än ) och ett sjukt sug efter kolhydrater som bröd och pasta. Och så är hungrig HELA tiden. Jag blir inte mätt på en portion, men jag äter inte 2 för jag vill inte gå upp MER i vikt, så istället går jag runt och är grinig och hungrig.</span><br /><span style="font-size:130%;">Äter jag middag så är jag hungrig efter typ 1,5 timma!! Det e helt sjukt, inte normalt nånstans. Jag drömmer till om med om tårta, kakor och godis!! Något jag aldrig gjort innan. </span><br /><span style="font-size:130%;">Så jag började klura och kom fram till att allt detta måste bero på min nya medicin (invega) som jag ätit i ca 3 månader. Så jag började googla på den och</span> <span style="font-size:130%;">kom såg till min</span> <span style="font-size:130%;">förskräckelse att den hade samma verksamma ämne som Risperdal!!Invega ska va en förbättrad version av Risperdal med mindre biverkningar men tydligen har dom inte lyckats ta bort det värsta biverkningarna av dom alla - VIKTUPPGÅNG & ÖKAD APTIT !!!</span><br /><span style="font-size:130%;">Av Risperdal går typ alla upp i vikt, har hört skräckhistorier om folk som ökat med 30-40 kg och killar som fått bitch titts !!! Jävla skitmedicin. Ingen blir lyckligare av att vara överviktig liksom.</span><br /><span style="font-size:130%;">Så nu har jag slutat med den, vägrar ta ett piller till!!</span><br /><span style="font-size:130%;">Efter att jag lugnat mig efter våg-incidenten så ringde jag psyk och avbokade min KBT tid som jag hade på torsdag morgon. Klarade inte av att gå dit, skulle ändå bara sitta där och grina och ha</span> <span style="font-size:130%;">ångest och då är man verkligen inte mottaglig för terapi.</span><br /><span style="font-size:130%;">Sen så sa jag till dom att jag mådde jättedåligt och behövde prata med min psykiatriker och dom skulle försöka (!?) ordna en telefontid till mig till på fredag. Jag har inte haft någon tid hos min psykiatriker på snart 3 månader. Hoppas hon ringer... måste berätta att jag slutat med Invega och be om en annan medicin. </span><br /><span style="font-size:130%;">Googlade runt, snackade med folk på Bipolärt Forum 24</span><br /><span style="font-size:130%;">och kom fram till att nästa medicin på listan att pröva kommer bli Abilify. Den har ingen viktuppgång som biverkning och det var många på forumet som hade blivit bättre av den.</span><br /><span style="font-size:130%;">Invega var ju så bra, trodde att jag hade hittat min dröm medicin, har aldrig mått så bra på någon medicin som just på Invega. Men jag kan inte vara tjock och lycklig.Tyvärr. Den</span> <span style="font-size:130%;">ekvationen går inte ihop i mitt huvud. </span><br /><span style="font-size:130%;">Sov bort hela torsdagen... tog lite sömnpiller och stesolid för jag mådde så jävla dåligt.</span><br /><span style="font-size:130%;">Vaknade på natten och har fortfarande ångest...kan inte sova och klockan är nu 05.30 ;(</span><br /><span style="font-size:130%;">Nu ska jag lösa lite korsord, kanske hjälper om jag distraherar mig med nåt...</span><br /><br /><span style="font-size:130%;"></span>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-89944626027123690862010-02-08T16:44:00.004+00:002010-02-08T17:00:30.687+00:00Egot & Kärnan<span style="font-family:times new roman;font-size:130%;color:#33ccff;">När ditt Ego har släppt sitt hjärngrepp om din Själ - även bara så för en stund... så känner du hur du med varje andetag andas in Livet,Glädjen,Skönheten och Evigheten.<br /><br />Din innersta Kärna, det rena och oskuldsfulla som är DU får lite mer plats då Egot dragit sig tillbaka just för denna stund.<br /><br />Ta vara på det...för ju mer du öppnar upp desto närmare kommer du komma till din innersta Kärna - ljuset där vi alla kommer ifrån....alla vi ljusets barn. Sträva efter att hitta det barnet innom dej, det ljuset, den kärleken och magin du föddes med.<br /><br />Kärnan är Du, Egot är sånt som vi fått lära oss på jorden av våra föräldrar, av skolan, av samhället, av vuxna människor som alla tappat kontakten med sin inre Kärna.<br /><br />De hämmar barnen och låter inte deras Kärna få bekräftelse och de talar gång på gång om hur allt ska vara och hur lika alla vi ska vara... söta små barn, som ska va lika som bär och där ingen ska få sticka ut.<br /><br />Så låt ingen få släcka ditt ljus, låt ingen hämma din innersta Kärna från att gro..</span>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-21899990457952498062010-02-08T08:12:00.004+00:002010-02-08T08:46:09.457+00:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDY3Effji4_-q5pqXX7KuOBcxqNJovtmzzqwoiw-B_XA2ehcoyhMoGe2-YkGdD1tKHRtisR0yEqNC_S-gFRoAadgqgD-xn_lZs41faa8B0vZfm32g7SsxASrLM4xh3U-AN7FZXZlZQToEt/s1600-h/DSC01230.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 285px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDY3Effji4_-q5pqXX7KuOBcxqNJovtmzzqwoiw-B_XA2ehcoyhMoGe2-YkGdD1tKHRtisR0yEqNC_S-gFRoAadgqgD-xn_lZs41faa8B0vZfm32g7SsxASrLM4xh3U-AN7FZXZlZQToEt/s400/DSC01230.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5435789653661885474" /></a>
<br /><strong><span style="color:#ff0000;">Imorgon bär det av till NÄL - Operation Gips Off - äntligen!!!</span> </strong>
<br />Har varit så frustrerande att bara sitta still, inte kunna gå promenader med mina vovvar i det vackra snölandskapet och inte kunna träna, vilket har vart värst, för jag blir så fruktansvärt rastlös och frustrerad då jag inte får röra på mig.
<br /><span style="color:#ff0000;"><em>Ett stor tack till min kära mamma Sveza som har hjälpt mig under de senaste 6 veckorna. Tack Mamma Du Är Bäst!!! <3</em></span>
<br />Sen på torsdag så ska jag på <em><strong>KGB (kognitiv beteende terapi) på Psyk här i Strömstad</strong></em> hos en dam som heter Eva- Lottie. Första gången jag ska träffa henne så jag hoppas att vi klickar. Det är väldigt viktigt för mig, har svårt att öppna mig för en människa som jag känner att jag inte kopplar med alls.
<br />Nu ska jag läsa lite i "<strong>Flickan som lekte med elden</strong>"-
<br />grymt bra bok, bättre än filmen, as always :)
<br />Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-59792163022634098862010-02-04T06:09:00.002+00:002010-02-04T07:45:13.222+00:00När jag var liten flicka med ett huvud prytt av stora, blonda korkskruvar betraktade jag världen med stora, djupa blå-gröna ögon... studerande och analyserande... alltid en bit ifrån...<br /><br />Nu är jag en stor flicka med stora gröna ögon och mörkbruna lockar som smeker mina axlar...<br />studerande och anlyserande... alltid en bit ifrån...<br /><br />Livet är en teater där alla spelar sin givna roll. Vissa är mitt i smeten där det kokar som mest. Dom är hungriga på livet, fyllda med en enorm livsglädje slurpar dom girigt i sig av livets ostron. Andra försiktigare och lite lugnare figurer står en bit bort och vaggas in i vardagslunken med sina rutiner och finner sin trygghet i det.<br /><br />Vissa är vilsna själar... som står vid sidan av livets teater...studerar, analyserar och funderar.<br />Där var jag, en vilsen själ utan någon fast punkt ... utanför teatern, utanför livet... som en åskådare som både förundras och avundas människors livslust, engagemang, girighet, passion, drömmar och mål. Allt det som gör oss till människor.<br /><br />I snart 30 år har jag varit en åskådare. Visst har jag spontant hoppat på en massa saker, projekt, relationer...allt i hopp om att jag ska bli hooked, börja brinna för något. Åren mellan 19 och 23 levde jag ett väldigt vilt liv, med ett ständigt festande, droger, promiskuöst sexliv och allmänt självdestruktivt beteende. Då hade jag inte heller fått min diagnos så jag var ständigt hymonan på gränsen till manisk. Men efter ett tag inser jag att jag bara lurar mig själv med mina fåfängda försök att få vara med i livet, att få en roll att spela i den stora teatern, att slippa stå utanför och titta på...<br /><br />Men då kommer den smygande...känslan av total meningslöshet. En mäktig känsla tar över hela mitt väsen och varje cell i min kropp skriker : "Detta är gammalt, detta är blasse... du har redan gjort det tusen gånger om."<br /><br />Jag är en gammal själ och då är det svårt att vara entusiastisk över livets petitesser. Det glädjer mig att min själ är gammal för väldigt snart kommer jag slippa att återfödas men samtidigt är det lite ledsamt att i detta liv inte riktigt kunna vara med och leka med dom andra barnen.<br /><br />Självklart beror detta utanförskap som jag känner inte bara på att min själ är på god väg mot Nirvana utan även min personlighet i sig. Jag är lite av en enstöring, som gillar att betrakta livet från sitt lilla bo. Jag har svårt att koppla med de flesta människor för vi råkar befinner oss i olika dimensioner Finns en fåtal människor som jag kopplat med under en period av mitt liv... och så finns dom som jag fortfarande kopplar med och det är jag tacksam för.<br /><br />Det underliga är dock att många människor tycker att dom kopplar med mig fast det inte är ömsesidigt. Så det blir en envägskommunikation där dom känner att dom får ett utbyte av att ha en relation med mig men där jag inte upplever samma sak. Sådana relationer hade jag mycket när jag var yngre, jag gav och gav men fick inget tillbaks. Efter 10 år så har jag insett att jag inte klarar av det sortens relationer längre. Då jag var yngre älskade jag att ge av mig själv, att ge kärlek, att försöka rädda alla olyckliga själar i världen. Men har nu insett att jag kan inte rädda någon, det är endast vi själva som har nyckeln till vår egen lycka. Och du kan aldrig gå in i en annan människas liv och ändra deras öde.<br /><br />Så nu, efter snart 30 år på jorden har jag accepterat att jag är som jag är. Jag mår inte längre dåligt av att stå vid sidan av. Av att jag inte vill resa jorden runt, att jag inte blir alldeles till mig av märkeskläder, lyx och flärd, att jag inte vill skapa en karriär, att jag inte vill ha barn, att jag inte vill armbåga mig fram och slåss för att få den största delen av kakan.<br /><br />Nu är min uppgift att jobba med mig själv, att lära känna mig själv på djupet, att våga vara jag och bli den bästa Severina jag någonsin kan bli. Att fokusera innåt och hitta min egen lycka. Och jag är på god väg...Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-87021682143811020732010-01-21T03:02:00.004+00:002010-01-21T03:44:56.061+00:00<em><span style="font-family:verdana;"><span style="color:#ff0000;"><span style="font-size:180%;">Klockan är 04.00 och endast Psykot är vaket</span> :)</span></span></em><br /><br /><em><span style="color:#3366ff;">Har tagit mina imsomningstabletter Propavan, har svalt mina sömnpiller Imovane...</span></em><br /><em><span style="color:#3366ff;">men kan inte komma till ro.</span></em><br /><br /><span style="font-size:130%;"><strong>Har en fruktansvärd ångest som gnager i mig som en elak liten iller med sylvassa små tänder. En stor klump i halsen gör det svårt att svälja och andas.... känns som jag sakta kvävs... en oro kryper under mitt skinn, som små insikter under huden....hjärnan går på högvarv, tankar flaxar förbi allt för snabbt för att mitt medvetande ska kunna fånga dom.</strong></span><br /><strong><span style="font-size:130%;">Hjärnan är som en gammal halvtrasig transistorradio som sänder från fel frekvens, flera radiostationer sänder samtidigt och allt mixas till ett brusigt grötigt sorlande</span>.</strong><br /><br /><span style="color:#3366ff;">Man kanske skulle orka sig upp från sängen, hoppa bort till köket på mina kryckor som Halta Lotta och ta sig en Stesolid eller två...</span><br /><span style="color:#3366ff;"></span><br /><span style="color:#ff0000;">Fast jag orkar nog inte... ångesten gör mig handlingförlamad så jag fortsätter väl att ligga i sängen som en skrämd liten mus :) </span><br /><span style="color:#ff0000;"></span><br /><span style="font-size:130%;"><em>Dessutom är Stesolid otroligt beroendeframkallande, så dom tar jag helst bara vid akutfall , så som panikångestattacker där jag hyperventilerar, inte kan andas, får hjärtklappning, skakar och gråter hejdlöst.</em></span><br /><em></em><br /><strong><em><span style="color:#ff99ff;">Hade ett fint samtal med min älskade själs-syster Sanna inatt. </span></em></strong><br /><strong><em><span style="color:#ff99ff;">Vi talade om hur mycket skit man har inom sig, som ligger där och förpestar ens inre. </span></em></strong><br /><strong><em><span style="color:#ff99ff;">Alla gamla saker man inte bearbetat...alla undertryckta känslor och känslomässiga blockeringar. </span></em></strong><br /><strong><em></em></strong><br /><span style="font-size:130%;color:#cc33cc;"><em>Jag känner verkligen att jag behöver rensa mig, förlåta mig själv för mina synder, slänga ut allt gammalt och infekterat från mitt inre och som fågeln fenix stiga ur askan till en ny nivå av medvetenhet.</em></span>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-54061108646885236672010-01-18T02:16:00.007+00:002010-01-21T03:47:59.327+00:00<span style="font-size:180%;"><strong>Livet är så skört...så jävla skört. </strong></span><br /><br /><strong></strong><br /><br /><span style="font-size:130%;"><em><span style="color:#33ccff;">Man tar allt för mycket här i livet för givet...att få vara lycklig, att få vara frisk, att ha en varm säng att krypa ner i när mörkret faller på, att ha friheten att välja vad man vill äta varje dag, att ha lyxen att kunna boka en sista minuten resa och bara dra från allt, ta en paus... och sist men absolut inte minst att vi har en så fantastisk och trogen följeslagare -vår kropp-som lyder oss och ger oss en enorm känsla av frihet.</span></em><br /><br /></span><br /><br /><strong><span style="font-size:130%;">Att kunna andas, gå, springa och dansa tar vi förgivet varje dag. </span></strong><br /><br /><span style="color:#66cccc;">Tills den dagen då något händer... och då står man där och glor och fattar ingenting</span><br /><br /><span style="color:#66cccc;">-va? vadå? -kan jag inte gå nu....??? -men näää det kan ju inte va möjligt... det är sånt som </span><br /><span style="color:#66cccc;">händer andra ju !!!</span><br /><span style="color:#66cccc;"></span><br /><span style="color:#66cccc;">Men se där hade jag fel - det hände mig också.</span><br /><span style="color:#66cccc;"></span><br /><span style="color:#ff0000;">På julafton ( detta fenomen som envisas att dyka upp år efter år vilket jag tycker är jobbigt, ångestframkallande och helt onödigt att fira om man inte har barn hemma som fortfarande tror på tomten) ja på självaste julafton (som om det inte var straff nog att överleva den dagen ) så hade jag oturen att halka, ramla och bryta benet. </span><br /><span style="color:#ff0000;"></span><br /><span style="color:#ff0000;">Så nu sitter jag här med gipsat ben och tänker på att jag skulle kunna ge allt jag äger och har för att kunna få gå en lång promenad med mina älskade fyrfotade änglar :) </span><br /><span style="color:#ff0000;"></span><br /><span style="color:#ff0000;">Känner mig så fruktansvärt instängt och frustrerad över att inte kunna röra på mig.</span><br /><span style="color:#ff0000;">Är så van att promenera bort ångesten... träna bort frustrationerna....så nu är jag fruktansvärt rastlös. </span><br /><span style="color:#ff0000;"></span><br /><span style="font-size:130%;"><strong>Men det är nog en läxa för mej - lära mig sitta still, ha tålamod och fokusera min energi på något annan än fysiska aktiviteter.</strong></span><br /><span style="font-size:130%;"><strong></strong></span><br /><span style="color:#cc33cc;">Så var glad för varje dag du får vara frisk. Njut av att dina ben kan ta dig vart än du önskar.</span><br /><span style="color:#cc33cc;"></span><br /><span style="font-size:180%;">För livet är så skört... så jävla skört.</span>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-62659517772974555052009-12-22T05:01:00.004+00:002009-12-22T05:48:47.902+00:00<span style="font-size:130%;">I Sverige finns idag endast ett fåtal böcker om bipolär sjukdom.<br /><br />Enligt min mening finns det bara EN bra bok om ämnet som verkligen ger den äkta och osminkade sanningen om hur det är att vara manodepressiv - eller Bipolär, som det numera kallas.<br /></span><br /><strong><em>Manodepressivitet är en dödlig sjukdom, som är förenad med en väldigt hög dödlighet.<br />Hela 1500 människor som lider av denna sjukdom tar sitt liv varje år.<br /><br /></em></strong>Den boken som beskriver sjukdomen så bra är Ann Heberleins<br />"<strong><span style="font-size:180%;">Jag vill inte dö, jag villl bara inte leva"<br /></span></strong><br />Hon har skrivit en omskakande och begåvad bok om svårigheterna att leva det liv vi förväntas betrakta som en gåva.<br /><br /><em><span style="font-size:130%;">"<span style="color:#999999;">Min ångest tillhör inte den chica existentiella kulturångestgenren. Min ångest är ful och luktar illa och ska gömmas undan</span></span></em><span style="font-size:130%;color:#999999;">"<br /><br />"</span><span style="color:#999999;"><em><span style="font-size:130%;">De dagar min ångest och min livsleda är starkare än min kärleken till barnen måste någon annan träda in och vara min vilja, den där viljan att leva som tillfälligt lämnat mig."<br /><br /></span></em>"</span><span style="color:#999999;"><span style="font-size:130%;"><em>Oftast är det min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt."<br /></em></span><br /></span>Ann Heberlein är teologie doktor och forskare i etik. Hon är också verksam som debattör och skribent och gav 2008 ut den mycket uppmärksammade boken "Det va inte mitt fel", en bok om konsten att ta ansvar. Ann Heberlein lider sen tjugoårsåldern av den psykiska sjukdomen bipolär typ 2 som tidigare kallades manodepressivitet.<br /><br />"Heberleins styrka är att hon får oss att förstå"<br /><br />Åsa Beckman i Dagens Nyheter<br /><br /><br /><span style="font-size:130%;">Jag rekomenderar denna boken starkt till alla som är intresserade av psykologi.<br />Jag ser upp till Ann Heberlein för hennes mod att skiva denna bok.<br /><br /></span><span style="font-size:180%;">Om ett par år kommer det finnas två bra böcker om Bipolär sjukdom...<br />Och det är mitt namn som kommer stå under den bokens titel :)</span>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-42433174503718750762009-12-15T00:00:00.002+00:002009-12-15T00:27:05.260+00:00<span style="font-size:180%;"><strong>Inom mej finns ett stort, svart gapande hål, ett hål av tomhet... ett hål jag så desperat försökt att fylla under alla dessa år... </strong></span><br /><strong></strong><br /><span style="font-size:130%;color:#ff0000;"><strong>"Tomhetens & Meningslöshetens Monster "- TMM - i det stora hålet av tomhet bor han...och vad jag än ger honom blir han aldrig nöjd...</strong></span><br /><span style="font-size:130%;"></span><br /><span style="font-size:130%;color:#cc0000;"><em>TMM är en av de farligaste monstren du kan ha innom dej.... han kan rasera dig... få dej att göra saker du aldrig trodde du skulle kunna göra... han kan fördärva dig... </em></span><br /><span style="font-size:130%;color:#cc0000;"><em>han kan äta, tugga o spotta ut dig...utan minsta betänkenhet.</em></span><br /><span style="font-size:130%;color:#cc0000;"><em></em></span><br /><span style="font-size:180%;"><strong>Tomheten, det svarta hålet, TMM-monstret har troget följt mig genom åren...</strong></span><br /><span style="font-size:180%;"></span><br /><span style="color:#6600cc;"><span style="font-size:130%;"><strong><em>Man utveckalar en slags beroendepersonlighet...då man ständigt måste fylla det </em></strong></span><span style="font-size:130%;"><strong><em>svarta hålet. </em></strong></span></span><br /><span style="font-size:130%;color:#6600cc;"><strong><em></em></strong></span><br /><span style="font-size:130%;color:#333399;"><strong><em>Man fyller det för att känna att man lever, för att slippa känna det ångestfyllda tomheten som värker i hjärtat.</em></strong></span>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-68014308621859571022009-12-09T22:41:00.004+00:002009-12-09T22:55:15.685+00:00<span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#00cccc;">Frostat glas mot svarta fönster.<br />Frusna tårar droppar på schackrutigt marmorgolv.<br /></span><br /><span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#00cccc;">Bräckliga vingar... krossade illussioner och lätta andetag.<br />Rör mig inte nu - för då går jag sönder och delas mitt itu.</span>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-291073014694463472009-12-08T03:03:00.005+00:002009-12-08T03:49:30.357+00:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9Q85GwNZIgML1REcqagK-SnziKsNM0oMnvRafMs4gZbIaU3BPyp5XWN1rPVHl7X0YatU7V1cn4YqMM8STguEyJKDxbNZIXiUkqwa8UEiU5_ux2xIW6spJiiPHcpu4VNLMIWZ08yqzrXg5/s1600-h/LOVE+TR%C3%84D.jpg"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 180px; DISPLAY: block; HEIGHT: 180px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5412706946927761058" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9Q85GwNZIgML1REcqagK-SnziKsNM0oMnvRafMs4gZbIaU3BPyp5XWN1rPVHl7X0YatU7V1cn4YqMM8STguEyJKDxbNZIXiUkqwa8UEiU5_ux2xIW6spJiiPHcpu4VNLMIWZ08yqzrXg5/s400/LOVE+TR%C3%84D.jpg" /></a>
<br /><div><em><span style="color:#999999;">Vi har dom alla inom oss... dom håller fast oss, trycker ner oss, hindrar oss från att vara vårt bästa Jag...
<br /></span></em>
<br /><strong><em><span style="font-size:180%;">Våra inre Demoner och Rädslor</span></em></strong>...
<br />
<br /><span style="font-size:130%;"><span style="color:#c0c0c0;">Dom finns där inne...väsandes och krypandes under skinnet på oss...
<br />
<br /></span><span style="color:#000000;">Den elaka rösten... som trycker ner dig... som vill göra dig osäker... det är inte din röst... det är <strong>Demonen</strong> och </span><strong><span style="color:#000000;">det Självdestruktiva</span> Monstret</strong> som talar till dig...
<br />Det är <strong>Rädslan</strong> som begränsar oss.. som inte låter oss nå vår fulla kapacitet.
<br />
<br /><span style="color:#cc0000;">Nu har jag bestämmt mig för att ta upp kampen mot mina demoner och rädslor!!
<br />
<br /></span><strong>Mina Rädslor:
<br /></strong></span>
<br /><span style="font-size:130%;">1) Att jag inte duger eller räcker till.
<br />
<br />2) Att göra folk besvikna.
<br />
<br />3) Att jag inte är en tillräckligt bra människa.
<br />
<br />4) Att det alltid kommer finnas någon som är smartare, snyggare och roligare än mej.
<br />
<br />5) Att jag inte är tillräckligt rolig och intressant och unik. Att jag är tråkig under de perioder jag är deprimerad.
<br />
<br />6) Att jag kommer åldras, få rynkor och inte va lika attraktiv längre.
<br />
<br />7) Att jag inte har så mycket mer att erbjuda än mitt utseende, vilket inte kommer
<br />vara för evigt :(
<br />
<br />8) Att mina nära och kära ska dö ifrån mig... jag vill dö först.
<br />
<br />9) Att mina hund-bebisar ska dö ifrån mig :(
<br /></span>
<br /><span style="font-size:130%;">10) Att jag ska få någon hemsk sjukdom, är hypokondrisk och tror ständigt att jag har cancer, hjärtumör och en hel del andra hemska sjukdomar.
<br />
<br />11) Att jag aldrig kommer att ha ett stabilt liv pga min sjukdom.
<br />
<br />12) Att min partner, vänner o familj ska tröttna på mig och mina psykiska problem.
<br />
<br />13) Social Fobi, Sprut Fobi
<br />
<br /><em></em></span>
<br /><em></em>
<br /><em>Det kommer mera... :) fyller på efterhand för nu e min hjärna seg...
<br />
<br /></em>
<br /><span style="font-size:130%;"><span style="color:#ff6600;">Ni som läser min blogg får gärna göra era egna listor på era rädslor...
<br />För när man sagt dom högt är dom lite lite mindre läskiga...
<br />
<br /></span>
<br /></span><span style="font-size:130%;"></span><span style="font-size:180%;"><strong></strong></span><span style="font-size:180%;"><strong>Så dela med dej!! Vilka är dina största rädslor?
<br />
<br /></strong></span><em><span style="color:#ff99ff;"></span></em>
<br /><em><span style="color:#ff99ff;">önskar alla en lugn o skön natt utan besök av demonerna i era drömmar <3</em><em><span style="color:#ff99ff;"></span></em></div>
<br />Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-68267477838266552982009-12-07T00:30:00.002+00:002009-12-07T13:41:27.832+00:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqYK2RZv6oCwP8TbMv2uogCQBWlNW1lsjss0oRvoB-Q-5C-rWt3C1v9YFwY0A8_qTUkrUOBcccAQclz3v9_lydnvU7z4wHCxGMwbRYw5u4PzHvWRsNnQ4PVv20bqLbljE75x0B7VWv3rqB/s1600-h/DSC00658.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 300px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqYK2RZv6oCwP8TbMv2uogCQBWlNW1lsjss0oRvoB-Q-5C-rWt3C1v9YFwY0A8_qTUkrUOBcccAQclz3v9_lydnvU7z4wHCxGMwbRYw5u4PzHvWRsNnQ4PVv20bqLbljE75x0B7VWv3rqB/s400/DSC00658.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5412296474780620082" /></a>
<br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivnq7Q0anaAB7a4iZkOpIcYTkfU2FOTyVjkmgNfS-ZVJdBzh9K3DixaulsjqH0ED0ZicNGPX1dHq3lPTXi0336F6YpHDVNwD4lGaj8OjRDeLuKsHHxJBnJfBGsF6BBwWez2l0cdOKB__9O/s1600-h/DSC00685.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 396px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivnq7Q0anaAB7a4iZkOpIcYTkfU2FOTyVjkmgNfS-ZVJdBzh9K3DixaulsjqH0ED0ZicNGPX1dHq3lPTXi0336F6YpHDVNwD4lGaj8OjRDeLuKsHHxJBnJfBGsF6BBwWez2l0cdOKB__9O/s400/DSC00685.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5412296049828240578" /></a>
<br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4LTEQdtpn1b5zMy_lEuEKJ-wlT_11NUgoJu9vJXuhD1-GTKgPaIAOKVGz4ET2aoigIHnjH0Nbke9mNPnGLREvNMFjAsQTdkC1ndvWOFDvTq1i1GPqPsuhlxLlMx4eF5E86LaklnTznIud/s1600-h/CIMG0123.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 151px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4LTEQdtpn1b5zMy_lEuEKJ-wlT_11NUgoJu9vJXuhD1-GTKgPaIAOKVGz4ET2aoigIHnjH0Nbke9mNPnGLREvNMFjAsQTdkC1ndvWOFDvTq1i1GPqPsuhlxLlMx4eF5E86LaklnTznIud/s400/CIMG0123.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5412294564103273234" /></a>
<br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOEEGgwI3MgGvQI3LNNdI3Hj8nj48FBPXV24WNlL2FqVVlAweBLXYv_5JKk0FRqYZgUPTVoBXi3V8qJZoGPKW3HPBSeWvKAhM0Rlit4b_acGZLyVfOrKH1wXBz9eU_B2GMhonbMQdwiAQN/s1600-h/DSC00152.JPG"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 198px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5412292263024713490" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOEEGgwI3MgGvQI3LNNdI3Hj8nj48FBPXV24WNlL2FqVVlAweBLXYv_5JKk0FRqYZgUPTVoBXi3V8qJZoGPKW3HPBSeWvKAhM0Rlit4b_acGZLyVfOrKH1wXBz9eU_B2GMhonbMQdwiAQN/s400/DSC00152.JPG" /></a>
<br /><div><span style="font-size:180%;color:#009900;">Ligger i sängen med mina små hund-änglar tätt intill mej <3</div>
<br /><div><span style="font-size:130%;"><span style="color:#009900;"><span style="font-size:180%;">Regnet smattrar mot fönstret... och jag känner mej ovanligt lugn och trygg</span>.</span></span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;"></span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;color:#33cc00;">Är så tacksam för de dagar då jag sliper den malande ångesten... dom dagarna känns som en gåva från ovan.</span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;color:#33cc00;"></span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;color:#999900;">Har tagit min nattmedicin, 1 lamictal, 1 Invega, 2 propavan och 2 zopiklon.</span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;color:#999900;">Tur att jag har den lilla dosetten som håller reda på alla färg-glada små piller åt mig :)</span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;color:#999900;"></span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;color:#339999;">Idag har vart en bra dag, inget speciellt har hänt. Den har bara varit ångestfri, lugn och trygg.</span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;color:#339999;">Jag behöver mycket trygghet. Inte som när jag va yngre.... ständigt hypoman, stutsandes på Rave-partys och efterfester som varade 3 dygn i sträck....med diverse droger i kroppen.</span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;color:#339999;"></span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;color:#3366ff;">Känner mig harmonisk och lugn...det var längesen sist. Gårdagens tomhet, meningslöshet och förvirring är borta. Jag tror att det är min nya medicin Invega, som fått mitt sinne så lugnt.</span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;color:#3366ff;">Har mycket lättare att fokusera och koncentrera mig nu. Känner mig mer lugn och balanserad.</span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;color:#3366ff;">Bruset och det ständiga tankeflödet, malandet och ältandet har dämpats. </span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;color:#ff0000;"><strong></strong></span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;color:#ff0000;"><strong>Tror Invega is my drug :)</strong></span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;color:#ff0000;"><strong></strong></span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;color:#33ccff;">Ska inte säga hej förän jag hoppat över bäcken, för jag har provat många mediciner som jag reagerade bra på till en början men ganska snart så har effekten avtagit och jag har blivit immun mot dom på något konstigt vis. </span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;color:#33ccff;">Hjärnans kemi är som universum...finns mycket vi ännu inte vet.</span></div>
<br /><div><span style="font-size:130%;color:#33ccff;"></span></div>
<br /><div><span style="font-size:180%;color:#ff0000;"><em>Kärlek till alla där ute, stora som små, friska som sjuka <3</em></span></div>
<br />Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-70806056546964435552009-12-05T01:10:00.000+00:002009-12-05T01:33:22.437+00:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi02EHCX0bNaylZqIzZY-WOgPpEuMpK0jCYoE-N8NTJmgUuxeGXTR7eG5BYibgCxE0Nz_iY9E00scpDdAH7oDdLYbcGUJdMhFQXE_on2QZ2Qge1G0t4TX1efqAg6A2pL6pdu7Lj9FD4iRf5/s1600-h/DSC00353.JPG"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 279px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5411558975464509138" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi02EHCX0bNaylZqIzZY-WOgPpEuMpK0jCYoE-N8NTJmgUuxeGXTR7eG5BYibgCxE0Nz_iY9E00scpDdAH7oDdLYbcGUJdMhFQXE_on2QZ2Qge1G0t4TX1efqAg6A2pL6pdu7Lj9FD4iRf5/s400/DSC00353.JPG" /></a><br /><div><span style="font-size:130%;color:#66cccc;"><em><strong>I väntan på något, men jag vet inte vad.... </strong></em></span><br /><span style="font-size:130%;color:#66cccc;"><em><strong>Hoppas på något, men jag vet inte vad....</strong></em></span><br /><span style="font-size:130%;color:#66cccc;"><em><strong>Söker något, men jag vet inte vad....</strong></em></span><br /><span style="font-size:130%;color:#66cccc;"><em><strong></strong></em></span><br /><span style="font-size:130%;color:#66cccc;"><em><strong>Ge mej ett tecken, ge mig en tro...</strong></em></span><br /><span style="font-size:130%;color:#66cccc;"><em><strong>Ge mej något jag skulle kunna offra mitt liv för...</strong></em></span><br /><span style="font-size:130%;color:#66cccc;"><em><strong></strong></em></span><br /><span style="font-size:130%;color:#66cccc;"><em><strong>Går i en grå meningslös dimma...</strong></em></span><br /><span style="font-size:130%;color:#66cccc;"><em><strong>I väntan på något, men jag vet inte vad...</strong></em></span></div>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-46277189879385158502009-12-05T00:07:00.000+00:002009-12-05T00:57:05.253+00:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg94KFC4Wd-0EORl8NYmqCQqdWVzVUlrsmGEGtkGMX3WmbL8qnfsF0QPNZiTMxuaKkiWAsRjKgUU3hSl0rsoqXTeZKd7ajInf8KXS856_J8SdGBVxseBlKLyNCgVeC0ZeykikOEjQiw7LAR/s1600-h/CIMG0146.JPG"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 304px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5411540791389114354" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg94KFC4Wd-0EORl8NYmqCQqdWVzVUlrsmGEGtkGMX3WmbL8qnfsF0QPNZiTMxuaKkiWAsRjKgUU3hSl0rsoqXTeZKd7ajInf8KXS856_J8SdGBVxseBlKLyNCgVeC0ZeykikOEjQiw7LAR/s400/CIMG0146.JPG" /></a><br /><div><span style="font-family:arial;font-size:130%;color:#009900;"><strong><em>Räck mej en karta, ge mig en gammal kompass.</em></strong></span></div><div><span style="font-family:arial;font-size:130%;color:#009900;"><strong><em>Visa mej vägen... för jag är vilse i en öken men tusen sandkorn.</em></strong></span></div><div><span style="font-family:arial;font-size:130%;color:#009900;"><strong><em>Ge mig en eld, en brinnande stjärna som lyser upp min steniga väg.</em></strong></span><br /></div><div><span style="font-family:arial;font-size:130%;color:#009900;"><strong><em></em></strong></span></div><br /><div><span style="font-family:arial;font-size:130%;color:#009900;"><strong><em>Tag bort detta brus... ge mig en glasklar sjö med ett djup som är Sant.</em></strong></span></div><div><span style="font-family:arial;font-size:130%;color:#009900;"><strong><em>Ge mig en uppgift... värd att dö för.</em></strong></span></div><div><span style="font-family:arial;font-size:130%;color:#009900;"><strong><em>Ge mig Styrka... ge mig Hopp.</em></strong></span></div>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-29541294825567324532009-11-29T00:58:00.000+00:002009-11-29T01:47:27.928+00:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoe05u0xFMF96zi876OzFjfuyZnj6uN23Tst0pX1mcL53s7enpmmSJX-g4L5nPbbGefUvxngfO8lC_e5EvfY3_7UZnzmaJISx7h6JUdwFhguK1Af0gsVd3J6HcnDrxCPVgMDU7KWI5Ka2r/s1600/DSC00684.JPG"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; DISPLAY: block; HEIGHT: 330px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5409336029276826530" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoe05u0xFMF96zi876OzFjfuyZnj6uN23Tst0pX1mcL53s7enpmmSJX-g4L5nPbbGefUvxngfO8lC_e5EvfY3_7UZnzmaJISx7h6JUdwFhguK1Af0gsVd3J6HcnDrxCPVgMDU7KWI5Ka2r/s400/DSC00684.JPG" /></a><br /><div><span style="font-size:180%;color:#cc33cc;"><strong>NU SKA JAG VÅGA HOPPA FÖR JAG VILL FLYGA OCH VARA LYCKLIG !!!</strong></span><br /><span style="font-size:180%;"></span><br /><span style="font-size:180%;color:#cc66cc;"><em>Har äntligen tagit mod till mig och ska börja på KBT!!!</em></span><br /><span style="font-size:180%;color:#cc66cc;"><em></em></span><br />KBT = kognitiv beteende terapi<br /><br /><span style="color:#33ccff;">"Man jobbar med att förändra de tankar, känslor och handlingsmönster som leder till att patienten mår dåligt. Målet är att först kartlägga patientens problem och sedan ge patienten verktyg och strategier för att endera bli av med problemen och i de fall detta inte går, lära sig leva med dom."</span><br /><br /><span style="font-size:130%;">De problem jag har och ska försöka ta itu med är följande:</span><br /><span style="font-size:130%;"></span><br /><span style="color:#ff6600;">1) Självdestruktivitet</span><br /><span style="color:#ff6600;">2) Social Fobi</span><br /><span style="color:#ff6600;">3) Panikångest</span><br /><span style="color:#ff6600;">4) Ätstörningar</span><br /><span style="color:#ff6600;">5) Dålig självkänsla </span><br /><span style="color:#ff6600;">6) Dåligt självförtroende</span><br /><span style="color:#ff6600;">7) BDD-light</span><br /><span style="color:#ff6600;"></span><br />*BDD = Body Dysmorphic Disorder<br /><br /><span style="font-size:130%;"><strong>Det kommer att bli en hård och krävande vår...</strong></span><br /><span style="font-size:130%;"></span><br /><span style="font-size:130%;color:#ff99ff;"><em>Men 7 är alla fall en magisk siffra... :)</em></span></div>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-22680553512833292212009-11-28T23:14:00.000+00:002009-11-28T23:38:12.072+00:00<span style="font-size:130%;"><span style="color:#cc0000;">Oh Happy Day!!<br /></span><br /><span style="color:#cc0000;">Precis upptäckt en ny diagnos som jag kan lägga till i mitt Psyk Cv.<br /></span></span><br /><span style="font-family:verdana;font-size:180%;"><strong><em>SOCIAL FOBI</em></strong></span><br /><br /><span style="color:#00cccc;"><span style="font-size:130%;">"Att ha social fobi innebär att man har en mycket stark och överdriven rädsla för kritik eller negativ bedömning från andra människor. Kärnan i social fobi utgörs av en skräck att bli granskad, göra bort sig eller på något sätt bli avslöjad eller förödmjukad i sociala situationer. Detta </span><span style="font-size:130%;">för ofta med sig att personen har högt ställda krav på sitt eget uppförande och sina prestationer, ett slags social perfektionism.</span></span><br /><span style="font-size:130%;color:#00cccc;"></span><br /><span style="font-size:130%;color:#cc0000;">Stämmer till punkt och pricka...</span>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8443245897599183870.post-13626599018150999602009-11-27T06:37:00.000+00:002009-11-27T06:44:55.234+00:00<span style="font-size:180%;color:#3333ff;">INNAN VINTER ÄR SLUT VILL JAG :</span><br /><span style="font-size:180%;"></span><br /><span style="font-size:130%;color:#ffcccc;"><em>LÄRA MIG STICKA</em></span><br /><span style="font-size:130%;"><em></em></span><br /><span style="font-size:130%;color:#ff6666;"><em>LÄRA MIG VIRKA</em></span><br /><span style="font-size:130%;"><em></em></span><br /><span style="font-size:130%;"><span style="color:#ff0000;"><em>ÖVERSÄTTA ALLA</em> <em>MINA DIKTER FRÅN SVENSKA TILL BULGARISKA</em></span></span>Severinahttp://www.blogger.com/profile/17130101348410195964noreply@blogger.com1