Mina älskade Bebisar - Mango & PimPim

Mango -min gosiga lilla råtta <3

PimPim - min älskade lilla ängel <3

Blogg-Hora

Idag är en stor dag !! Efter 2 dagar av prestationsångest har jag slutligen vågat logga in på min blogg...
och börjat skiva.... lila på vitt.

Svalde 2 Propavan för en stund sen ( för er som inte har en lång medicinlista är Propavan en insomningstablett, som man tar innan sina älskade sömn piller Zopiklon, vilka jag numera är beroende av, efter att ha tagit dom i en massa år ) och det gjorde sitt till, blev lite halvhög och fattade mod att attackera Blogg - draken :D

Å herregud, tänk om jag blir en junkie- bloggare - som måste va hög för att skriva !! Då skulle nog min kära psykolog bli mäkta stolt över mig :D

Så nu är jag officiellt inte bara en Face Book - hora, ( med sjukt många profilbilder, som jag byter varje dag, i hopp om att ingen av min 652 Face Book - vänner, av vilka jag på sin höjd känner 1/6, ska tröttna på mig ) nu är jag då även en Blogg - hora.

Jag kommer att vika ut mig... jag kommer att blotta min själ för Er... då jag inte kommer blogga om vare sig mode, fotboll eller kaniner så kommer det bli personligt, äkta och pinsamt avslöjande.
Men vafan det är dags att komma ut ur Psyko -garderoben och göra sitt till att få bort skammen över de psykiskt funktionshindrade :D

Plus att mitt enorma bekräftelsebehov ( som jag har lett till en hel del knasigheter i mitt 28 åriga liv ) kommer att stillas...lite lite alla fall. Ska snart börja på terapi för detta och en del annat,vilket jag borde gjort för längesen.

Men, men om man lägger alla ägg i samma korg och litar blint på att man snart kommer hitta det magiska pillret så dröjer det typ 10 år innan man till slut erkänner för sig själv att en komplicerad och mångfaciterad sjukdom kräver mer än en sorts behandling. Rätt logiskt egentligen, men vill man inte fatta så fattar man inte heller.

Att blogga är ju ungefär samma sak som att skriva dagbok. Enda skillnaden är att bloggen inte är rosa och inte luktar gott. Man är inte heller rädd för att någon ska hitta den, nu VILL man att alla ska hitta den!! Rätt sjukt när man tänker efter...

Då jag är lite kluven vad gäller bloggfenomenet, försvarar jag mig själv med att detta är en övning i skrivandets konst, för min kommande bok. Så - nu känns det genast mycket bättre :)

En massa frågor och tveksamheter snurrar i mitt huvud. Får man skriva vad som helst i en blogg? Kan man hänga ut folk hur som helst? Kan man bli stämd? Ni som kan det här, får gärna upplysa mig!


Nattens tanke: Små saker är stora och stora saker är små.


Frid, ljus och vackra drömmar <3