Klockan är 04.00 och endast Psykot är vaket :)

Har tagit mina imsomningstabletter Propavan, har svalt mina sömnpiller Imovane...
men kan inte komma till ro.

Har en fruktansvärd ångest som gnager i mig som en elak liten iller med sylvassa små tänder. En stor klump i halsen gör det svårt att svälja och andas.... känns som jag sakta kvävs... en oro kryper under mitt skinn, som små insikter under huden....hjärnan går på högvarv, tankar flaxar förbi allt för snabbt för att mitt medvetande ska kunna fånga dom.
Hjärnan är som en gammal halvtrasig transistorradio som sänder från fel frekvens, flera radiostationer sänder samtidigt och allt mixas till ett brusigt grötigt sorlande.

Man kanske skulle orka sig upp från sängen, hoppa bort till köket på mina kryckor som Halta Lotta och ta sig en Stesolid eller två...

Fast jag orkar nog inte... ångesten gör mig handlingförlamad så jag fortsätter väl att ligga i sängen som en skrämd liten mus :)

Dessutom är Stesolid otroligt beroendeframkallande, så dom tar jag helst bara vid akutfall , så som panikångestattacker där jag hyperventilerar, inte kan andas, får hjärtklappning, skakar och gråter hejdlöst.

Hade ett fint samtal med min älskade själs-syster Sanna inatt.
Vi talade om hur mycket skit man har inom sig, som ligger där och förpestar ens inre.
Alla gamla saker man inte bearbetat...alla undertryckta känslor och känslomässiga blockeringar.

Jag känner verkligen att jag behöver rensa mig, förlåta mig själv för mina synder, slänga ut allt gammalt och infekterat från mitt inre och som fågeln fenix stiga ur askan till en ny nivå av medvetenhet.