En Manodepressiv Flickas Bekännelser

onsdag 25 november 2009

Plockar du upp mina skärvor
resterna efter mina krossade drömmar.
Håller du dom i din hand tills fingrarna blöder
och tårarna är slut.
Fogar du samman mina sönderslitna kläder
och täcker på nytt min nakna hy,
klär min ensamhet med dina egna händer.
Kysser du bort min sorg och rör vid mitt hjärta.
Talar du med mig, ser du på mig,
ler du mot mig, tills jag känner att jag lever.

2 kommentarer:

  • Klockan onsdag, november 25, 2009 , Anonymous Anonym sa...

    Mycket fin dikt!
    Kram
    Sveza

     
  • Klockan tisdag, december 08, 2009 , Anonymous stine sa...

    Du vackra, jag funderar på om jag ska gøra min egen blogg. Skriver alltid på papper, men på det hær sættet kan man ju dela med andra och samtidigt vinna øver sin skam och stå inne før vem man ær. Får ju inte mycket respons på alla dessa papper som bara læggs i en låda.
    Det kunne sækert också vara nyttigt, eftersom jag inte går hos psykolog mera... det kunne bli en form før "førlængning" av terapin kanske :)
    Hoppas du mår bra idag. Kramar

     

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida